Alla inlägg under januari 2011
Många politiker sitter för länge vid makten utan att rotera och ge möjligheter till maktutövande i olika positioner till ungdomar, äldre, invandrare. Mona Sahlin konstaterar att det sitter samma folk från Ingvar Carlssons, Göran Perssons, och hennes tid. Men Mona Sahlin är inte lösningsfokuserad. Sahlin har själv häckat länge vid makten, samtidigt hon pratar om "möjligheternas land". För vem? Satsa på demokratiutvecklingen, med politisk rotation!
Ingen socialdemokrat ska sitta vid makten i kommun, landsting eller riksdag mer än fyra till åtta år. Som en absolut parentes kan någon som besitter speciell kompetens få sitta en tredje period, totalt tolv år.
Eliten har kidnappat partiet genom korrupta valberedningar, som med få undantag presenterat samma personer för omval. Det finns bara en lista som har gjorts upp i slutna rum. Korruption och antidemokratiska metoder och organisation som genomsyras av icketransparens.
Detta genomsyrar socialdemokratin i hela Sverige. Det är mina politiska erfarenheter inom partiet som jag har stött på i drygt tre decennier utan att få gehör för demokratiutvecklingen med transparens i kampen mot korruption. Har detta parti blivit självdestruktivt politiskt sett och vill likvidera sig själv?
Vad vill egentligen S? Är rörelsen vilse på grund av maktkorruption? Jag tror det. Pampar som föraktar politisk rotation vill inte flytta sig själva. Det är dags för medlemmarna att sluta vara naiva.
Mona Sahlin sa i sitt första tal som partiledare: "Vi uppfattades inte som bärare av en tillräckligt stark vision i valet 2006. Vi verkade ibland försvara systemen, kanske mer än dem som systemen är till för".
Vi kan glädjas åt att antalet döda och skadade i trafiken minskade under förra året. Politikerna har övertygats om vikten av att satsa på åtgärder för trafiksäkerhet. Starkt bidragande till utvecklingen är också trycket på producenter av fordon att satsa på bilarnas säkerhet. Bilisternas ökade förmåga att använda hjärnan och beprövad kunskap om väglag och trafikintensitet spelar också in i trafiksäkerhetsarbetet.
Vad det inte skrivs så mycket om är att sjukvården orsakar mångdubbelt fler döda och skadade än vad som trafiken orsakar. Felbehandlingar, hygienbrister för att inte tala om bristen på förebyggande insatser för självmordsbenägna leder tyvärr till att orimligt många människor blir offer inom sjukvården.
Trafiksäkerhetsverket har lyckats med sin information till politikerna och får anslag till både kameror och vägräcken, men beslutsfattarna missar vad som sker i vården. Därför krävs mer debatt och belysning av hur det fungerar, liksom analyser och åtgärder för att minimera alla onödiga dödsfall och skador i vården.
Tidningens politiske redaktör, Christer Gruhs, skrev en krönika om ideellt arbete den 5 januari. Per Sillén har, med anledning av krönikan skrivit, ett Brev till ledarsidan.
Under de senaste 30 åren har jag till och från varit verksam i styrelsen för Friluftsfrämjandets lokalavdelning i Borlänge, de senaste tio åren som ordförande. Jag upplever att det skett en del förändringar som skrämmer från styrelsearbete.
Föreningens riksstyrelse och centrala tjänstemän består nästan enbart av Stockholmsakademiker. De har tämligen annorlunda värderingar än delar av min styrelse, som har kortare utbildningar. Det väller ut direktiv från Stockholm, ofta med en vokabulär, som kan vara svår att förstå för den som bara har gammal folkskola, men lång livserfarenhet.
I informationssammanhang förutsätts från Stockholm, att alla har moderna datorer och bredband, samt att mottagarna klarar av att öppna alla bilagor. Halva min styrelse har inte hemdator. Själv har jag en gammal dator och föråldrade datorkunskaper vilket gör det svårt att öppna kapacitetskrävande bilagor, skrivna i de senaste programspråken. Jag tänker inte byta en i övrigt fullt fungerande dator, bara för att informationsavsändarna inte vill sänka sig till mottagarnas nivå.
När jag för 25 år sedan var kassör, dög det med en handskriven kassabok. Nu "måste" det vara dataprogram, vilket förutsätter specialistkunskaper. Förr dög det med deklaration vart femte år. Nu ställs plötsligt krav på deklaration av våra blygsamma inkomster varje år. Till detta kan läggas EU:s momsdirektiv, som vi tack och lov klarat oss undan, men drabbat många andra föreningar.
120 centerpartister i Dalarna har ägnat veckoslutet åt att låta sig inspireras av partiets framtidsfrågor. Det är förståeligt att partiet siktar framåt, för en blick i backspegeln och resultatet i det senaste valet ger inte upphov till några ovationer. För att inse vad de framåtsyftade åtgärderna ska innehålla är det viktigt att också analysera motgångarna i valet i höstas. Väljarnas dom kan aldrig ignoreras och särskilt Centern i alliansfamiljen har orsak att begrunda ett dåligt valresultat i höstens samtliga val.
Före valet deklarerade dalacenterns ordförande, Lena Reyier-Ingman att hon hoppades på ytterligare ett riksdagsmandat från Dalarna, att Centern skulle bli största parti i landstinget och att partiet skulle ta hand om ledningen i ännu fler kommuner än dem som Centern styrde i under åren 2006-2010. Prognosen visade sig slå fel. Centern gjorde ett riktigt dåligt val, med sex förlorade riksdagsmandat, tre färre ledamöter i landstinget och plusröster endast i Hedemora, Orsa, Vansbro och Älvdalen i kommunvalet. I riksdagsvalet fick Centern drygt 14 000 röster från Dalarna, vilket var drygt 4 000 färre än i valet 2006.
Kommunalt kunde dock partiet glädja sig åt framgångar i Vansbro och Älvdalen som ledde till att Centern har kunnat ta över posten som kommunstyrelsens ordförande. Under den kommande mandatperioden kommer fem kommuner att ledas av ett centerpartistiskt kommunalråd. Rättvik, Leksand och Gagnef är fortfarande starka centerfästen i länet, även om partiet drabbades av stora röstförluster i kommunvalet och så omfattande i Leksand att partiet fann för gott att bryta samarbetet med Socialdemokraterna och åter inordna sig i en alliansregering.
Flera medier har under senare tid uppmärksammat hur snöröjningen fungerar i praktiken. Mediebevakningen har handlat om oskottade trottoarer och handikapparkeringar som är svårtillgängliga. När det snöar rikligt i kommunerna ser gatuansvariga ökade kostnader för snöröjning och bortforsling av snöbergen. För att hålla igen sina kostnader låter flera kommuner ansenliga snöhögar finnas kvar i trafikmiljöerna.
Snöskottning och snöfria trottoarer, handikapparkeringar och så vidare är inte bara en fråga om att avlägsna snö från en yta. Det handlar om att tusentals äldre personer och personer med funktionsnedsättningar ska kunna förflytta sig utomhus. Vi lever i dag i ett senior- och äldresamhälle där den äldre generationen är betydande. Krav på att kunna förflytta sig i trafiken har visat sig vara stort.
Många äldre människor i dag vill till exempel fortsätta att köra bil för att uppnå frihet. De har lång erfarenhet av bilkörning och därmed genomgått ett livslångt lärande i såväl trafiksäkerhet som att vara goda förebilder i vägtrafiken. Att kunna ta sig fram i samhället är viktigt. Och det måste kunna ske på ett betryggande sätt. Risken att skadas vid en promenad på en isig eller oskottad promenad måste ses som betydande.
Inom hälso- och sjukvården är det heller ingen nyhet med akuta skador i samband med fallolyckor hos äldre. År efter år drabbas ett stort antal personer och deras familjer när en äldre närstående faller handlöst till marken. Trots att vi vet om skaderiskerna ser vi ändå miljöer, till exempel trottoarer som inte skottas eller sandas. Varför är det så?
Alla vill bli väl omhändertagna, när vi är i behov av vård och omsorg. Det gäller ju såväl förskolebarn, skolbarn på fritidshem, personer som har behov av assistans eller hemtjänst eller gamla människor som bor på typ serviceboenden. Att det finns personal som tar hand om mig och tillgodoser mina behov, kan tyckas vara en helt naturlig mänsklig rättighet, åtminstone i vår, civiliserade del av världen.
Men hur ser det ut i verkligheten? Trots att Borlänge är en högskattekommun så görs ekonomiska prioriteringar som får till följd att personaltätheten ständigt minskas. (Det är ju som bekant mycket lättare för dem som beslutar/ekonomerna att skära i rörliga kostnader, och då kapas just lönekostnaden i första hand). Det ser säkert snyggt och duktigt ut i statistiken, men hur påverkar det verksamheten, det vill säga verkligheten som de behövande och de som tar hand om dem främst kvinnor, befinner sig i dagligen?
* Stora dagisgrupper
* Stora fritidsgrupper
* Låg lärartäthet i grundskolan
* Barn och ungdomar som mår klart sämre än genomsnittet för riket enligt uppgifter hämtade från folkhälsobokslut i Borlänge, för 2009.
* Kvinnor (18-80 år) som anser sig må klart sämre än riksgenomsnittet enligt uppgifter hämtade från folkhälsobokslut i Borlänge, för 2009.
Nyligen beslutades att äldreomsorgen skulle få tolv heltidstjänster till de ställen där personaltätheten är lägst och det är ju en bra början för att bryta trenden av nedmonteringen av den sociala välfärden. Jag blir dock beklämd när jag någon dag senare läser ett utspel (M), där man deklarerar att då måste det till indragningar på andra områden inom omsorgen.
Konstigt nog så läste jag inget liknade utspel när det beslutades om 43 miljoner för iordningsställande av vägar i anslutning till etableringen av Ikea/Norra Backa...
I Borlänge kommuns folkhälsoplan är ökad delaktighet och ökat medinflytande ett av de högst prioriterade områdena. Jag är övertygad om att om Borlängeborna hade haft ökat medinflytande och ökad delaktighet, så skulle prioriteringen ha blivit en annan av de 43 miljonerna, och detsamma gäller säkert även många andra ärenden.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|